creds to Ävvälynn

Tack för att du gav mig inspiration till detta inlägget.
Jag ångrar inte för en sekund att det blev skrivet.
Såhär i efterhand känns det skönt att få ha släppt lös allt inom sig.
Ladies and gentlemen, detta är förmodligen det mest personliga inlägget som någonsin har publicerats på min blogg, ett inlägg som verkligen förtjänar den etiketten det fått, nämligen "Personal stuff".

Det här är verkligen jag,
för även om många andra säkert delar uppfattningen med mig,
så är det här MIN sida av saken.
Välkomna.


Om dethär med pappor

Denna lilla text började egentligen som en kommentar,
men jag kände att jag ville spinna vidare på den,
eftersom jag själv ju aldrig träffat min pappa.
Har hört att han var och hälsade på vid förlossningen,
men kan ju av vissa skäl inte bekräfta detta.


Och för att göra det ännu mer speciellt börjar jag med en teori.
Tänk om Per Gessle vore min pappa?

Det är en väldigt speciell tanke jag haft, och jag kan säga direkt
att det vore en otroligt stor heder, detta.
Orsaken till att jag har tänkt så är inte för att han har pengar,
eller en lyxvilla i Halmstad, nej, inget av detta tilltalar mig.
Jag trivs mycket bra med platsen jag bor på nu,
mina vänner och bekanta.

Sanningen är den, att den drömmen mer har att göra
med mitt textförfattande.
Som de flesta av er förmodligen vet vid det här lagen,
är det ju ett rent understatement,
detdär med att jag är inspirerad av just Gessle.
Mjukt, avskalat och som popsnickaren själv beskrev det,
"Texter som kommer fram när man sitter på en buss,
trycker huvudet mot rutan, tittar ut
och går igenom sitt liv på tio minuter."

Men nog om Gessle, och mina texter.
Detta var ett inlägg som skulle handla om drömmen att träffa sin pappa, inte nåt inlägg specifikt inriktat på
hur det vore om Gessle var min pappa.
Text-inlägg kommer det garanterat fler av, trust me.

Åter till inläggets kärna då.
Jag tror att oavsett hur min pappa skulle vara,
vilka minnen jag än skulle resa därifrån med,
om jag träffade honom vill säga,
även om jag skulle vara ilsken över hur arrogant han var,
så skulle jag nog ändå, när det kommer till kritan,
vara glad över att få träffa honom.


Låt oss med detta gå över till en annan teori, ett slags "värsta-scenario".

Vad kommer hända om det visar sig
att min pappa är en alkoholiserad person,
med tovigt skägg och stripigt hår,
en person vars bostad utgör ett hörn av Cityterminalen i Stockholm,
och att han sover inne på närmaste polisstation nu och då,
samt får det lilla, lilla han förtjänar genom att sitta och spela munspel
och sluddra fram sorgliga texter om hur livet var en gång i tiden?

Som jag skrev tidigare kommer jag antagligen att vara
en aning ledsen och arg över att den far jag drömt om
visade sig vara en nersupen uteliggare,
men på samma gång skulle jag förmodligen inte kunna förmå mig
att känna direkt hat mot honom, jag vet ju inte hurdan han var före.

Kanske han har varit en välbärgad, snäll,
omtänksam man en gång i tiden,
innan alkoholen fick sitt perfekta grepp omkring honom,
så bra att han inte hade en chans att komma ur det,
bara för att sedan bli slängd som en vante och landa pladask
mitt framför en knarkförsäljare på Plattan.

Tror inte han läser detta,
han vet nog inte ens att jag har en blogg på internet.
Men jag kan likväl säga det ändå.

Pappa, var du än är, vad du än gör,
så vill jag att du ska veta att du är saknad.

Mvh
/Kim