Änglabarn

Lilla änglabarn, vem kunde tro att ditt liv skulle sluta såhär.
Inte jag och säkerligen inte många andra heller.
Jag kände inte dig, jag träffade dig inte ens,
men ditt försvinnande engagerade så många, många fler
än de du redan kände.

Byn där du bodde, hela ditt land,
även invånare från grannländer följde
sökandet efter dig på alla sätt.
Genom tidningar, tv-kanaler, på internet.
Ljus tändes överallt, dikter skrevs, folk höll tummarna.

Alla väntade på de nyheter som skulle komma
och även om de kom idag, så antar jag att
de kunde varit bättre än vad de verkligen var.
Istället för glädje och lättnad så väckte de
ännu fler frågor, alla med samma början, varför.
Varför blev det just du som blev offret denna gång,
varför gjorde mannen det han gjorde,
varför var han just där just då?

Du var en så ung flicka, så lycklig, sprudlande av glädje,
du hade hela livet framför dig, du var så oförstörd av alla bekymmer.
Du förtjänade inte detta, inte alls. Ingen borde utsättas för detta,
minst av allt barn. Vi var så många som väntade,
längtade efter nyheten att du hade hittats levande,
någonstans i urskogen och förd tillbaka till din familj.

Jag tror jag talar för många människor
när jag säger att ingen väntade sig detta.
Hoppas vi alla kan samlas nu och visa vårt stöd
för Englas familj och alla de andra som stod henne närmare än oss,
för nu är den tid som de verkligen behöver det mer än nånsin.
Hoppas också att den mannen som gjorde det får det straff han förtjänar.

En man som gör nåt sånt här, vem vet vad som kommer härnäst?
Jag vet inte, jag vill inte veta och jag vill verkligen inte gissa.
Jag antar att det enda vi kan göra nu är att hoppas att hon mår bra
där hon är nu och att inget kommer göra henne illa igen.
Kan dock inte förneka att jag saknar henne mer än ord kan säga,
även om jag inte kände henne personligen.

Jag antar att jag skulle kunna säga/skriva mer,
men jag gissar att jag måste avsluta snart.
Annars kommer nog detta inlägget bli mycket längre än vad det är nu.
Jag vill bara avsluta i samma stil som jag började,
med att säga "Vem anade att det skulle hända dig?"

Ibland undrar jag om det finns någon rättvisa kvar i världen,
speciellt när nutiden börjar attackera framtiden.


Vila i frid, Engla. Du är saknad.